När jag var barn fick jag alltid en adventskalender av min mamma. Hon tyckte att det var lika kul som jag att öppna en lucka per dag. När jag fick barn så fortsatte jag den traditionen och fortfarande tycker jag att det är spännande att öppna dagens lucka. När barnen var små kunde det vara några pusselbitar i varje paket som till slut den 24 blev ett färdigt pussel.
Mina barn hade under en period ambitionen att lära sig alla rimmade verser som stod inne i ICAs kalender. Om man t.ex. sa 10 december så kunde de läsa upp rätt vers. Imponerande... Nu för tiden gör de roliga kalendrar till varandra, fyllda av allehanda skräp som inte kostar något men som bara är en kul grej. Förra året fick en av dem en kalender i form av en hemgjord digitalkamera där man drog fram en fotoremsa med en bild per dag samt ett litet paket klistrat bakom! Kreativt ... Jag hoppas att adventskalendrarna får finnas kvar trots den snabba teknikutvecklingen. Hellre en lucka i papper än ett klick på datorn!
lördag 12 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, en adventskalender är ett måste även här. I år blev det en gemensam, där man kan hitta små chokladbitar bakom luckorna. Inte så kreativt, men gott. "Barndomens kalender", finns kvar i Norrbotten. Den skulle jag gärna vilja spara! Den var så fin, med mycket glitter. Jag tror inte vi öppnade luckorna, för den togs fram varje år. Själv ilar jag nu iväg till julfest.
SvaraRaderaKalendrar (Y)
SvaraRadera