Det fina med sen sommarsemester, är att man kan få "rå om" en av de finaste stränder som Skåne har att erbjuda, Sandhammaren, nästan alldeles ensam. Det känns lyxigt!
För min del, blev det faktiskt sommarens första havsdopp. Det var fortfarande ganska kyligt i vattnet, trots den varma fina sommaren. Härlig känsla att möta vågorna som kommer rullande mot stranden.
Inbjudande att ta en lång strandpromenad och känna den lena sanden under fötterna.
Sand, som sedan smyger sig in överallt och följer med hem, vare sig man vill eller ej. Men också en fin sommardag att bära med sig i minnet. En semesterdag, nästan på hemmaplan.
söndag 15 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, så somrigt! Jag minns också en strandpromenad där i vattenbrynet, medan vinden försökte slita kläderna och frisyren av kroppen! Och horisonten och det blå, blå...
SvaraRaderaJa, just det. Det blåser nästan alltid i Skåne. Man vänjer sig, kanske. När det är vindstilla, som idag, tänker man "oj, så vindstilla det är".
SvaraRadera